Det är ju inget nytt på jorden…men det är ett sånt roligt pyssel i trädgården som ger så stor variation av olika sorters frukter i träden. De som redan finns i trädgården eller de som finns utanför trädgården – vild aplar! Ska mest visa bilder på detta, både för det är svårt att förklara hur man gör..men även för det är svårt att hinna med att lägga ut texten just nu! 
I Allamåla – på min föräldragård finns nu stora äppelträd som står utmed åkerkanterna. Pappa letade upp vildaplar och ympade in olika sorters äpplen när han levde. Det här är ett Ìngrid Marie´som står lite inklämt i slånsnåret under en stor ek. Jag har format det efter pappa gick bort och nu har det fått en fin krona. Det var just under min trädgårdsutbildning för 12 år sedan som min pappa dog. Jag hade precis börjat lära mig ympa och sista dagen han levde gick det ett program om ympning från Urshult på TV:n. Jag frågade om vi skulle titta på det tillsammans. Han somnade ifrån det hela tiden och där i sjukhusrummet på onkologen insåg jag att det var försent att få ta del av hans kunskap. Bara det var en sorg i sig. Kanske det har varit min drivkraft att lära mig mer, att bli bättre på att ympa…
Vi har fantastiska åkrar runt vår gård i Allamåla! Där mitt på- finns en vildapel som pappa ympat in Àroma´ på. Visst ser det lite galet ut med halva trädet i blom och den andra sidan grön? Så mycket sten som mina förfäder har försökt rensa bort från åkermarken, har bildat ett litet stenröse med aplar mitt mellan styckena. Jag hade som sorgearbete att leta upp aplar i skogen som pappa ympat på året efter när han gått bort. Som att hitta en skatt, ett arv att vårda! Jag såg då och lärde mig vad som hade lyckats och vad som blivit mindre bra och lärde mig även på det! Att ympa högt upp i aplar ger svårplockade fruktträd. Att ympa där solen inte når, ger aldrig frukt även om ymparna tar sig. Det har jag tagit till mig och jag lär mig fortfarande på misstagen -bästa läran! Förra helgen gick jag här och letade upp nya små aplar att ympa på. De är så små bara… jag hoppas att det får vara i fred från rådjur och harar.
Det börjar redan innan jul. Jag har under många år tagit ympar på fruktträden när vi plockat in dem från plantskola. Det är årets skott som klipps, märks upp och viras in i fuktigt papper och en plastpåse. I kylskåp eller källare förvaras de till det börjar knoppas och blommas i fruktträden igen! Man kan behöva titta till dem ett par gånger under förvaringen, ibland behövs det en liten dusch så de håller sig lagom fuktiga och inte torkar. Till vintern blir det i fruktträden som vi beskär som vi kommer att samla ympar från. Viktigt är att välja friska träd, vi vill inte sprida vidare kräfta eller andra sjukdomar.
Sen gäller det att få fina raka snitt på ymparna! Målet är att snittytan får bästa kontakt med veden som man ympar in på.
Man tar sedan dessa ympar och gör ett litet snitt i barken och för in ympkvisten med snittytan mot den ”gamla” veden. En knopp ska peka utåt i ympsnittet och ympkvisten ska minst ha tre knoppar max 5 st. 
På mina minsta små aplar som jag hittar (lättast på våren när man känner igen äppelblomningen) ympar jag in lågt ner en bit från backen. Notera det lilla fönster som syns ovanför ympen. Viktigt att det blir ett utåtriktat öga vid ympen och för största chans ympas det in två ympar vid varje ställe. Nät behövs…älgarna älskar ympar!
Sen drar man en ymptejp runt om för att ge bästa kontakt mellan gammal ved och nya ympar. Det som händer är att de här ymparna som är i vintervila, ympas in och får sedan kraft av vårsaven som skjuter på och får knopparna att grönska.I skolan lärde jag mig att linda med bastsnöre så det går också bra men visst det blir allra bäst kontakt mellan ympen och gammal ved när man verkligen kan töja och dra i ymptejpen så inga glipor bildas runtom. Är viktigt att binda med något som ger med sig när grenarna blir större och inte stryper tillväxten.
Därefter läggs det ympvax på alla synliga snitt och klippta toppar. Sen är det bara att vänta på att knopparna börjar grönska. Viktigt att klippa bort topp-knoppen på ymparna
Jag brukar ympa in två ympar på varje gren. Egentligen ska en tas bort om båda tar sig. Jag brukar klippa in den ena som ni kan se här. Den andra låter jag växa uppåt och bilda topp som här där jag börjat ympa in i brösthöjd för att få en helt ”äkta” krona utan vildapel kvar. Det som kommer under ympen blir ju vildskott som får klippas bort varje år annars tar det snabbt över igen!
Har blivit riktigt duktig på att hitta vildaplar och långt ner i blåbärsriset kan det finnas fina ”grundstammar”. Här ympade jag förra våren och nu är det redan bra tillväxt. Borde sätta nät runtom…. älgar har en förmåga att spåra upp varenda ymp….
Apeln till vänster har jag under de senaste 2-3 åren klippt bort ett par grenar varje år och nu fått in olika nya sorter i hela kronan. Snart helt nya ”familjeträd” med mer än fem olika sorter. Trädet till höger har jag ympat in en sort som bildat en helt ny krona. 
Hittade den här vackra äppelblomningen på en vildapel förra helgen. Så roligt att se de här underbara blommorna på bara en gren…på ett stort träd. Hoppas att få smaka på de första äpplena i höst. Är dålig på att märka in sorten som jag ympar in så därför är det alltid en överraskning hur frukterna ser ut och smakar! 🙂 
Bara älskar att lära ut det jag övat, lärt mig av misstagen och blivit bättre på ..övning ger färdighet! Vi har haft sån tur att hitta duktiga medarbetare som vill och kan, lära sig att ympa. Här sitter Karin, Annsi och jag i en vacker trädgård. Notera det smarta nedsänkta växthuset i bakgrunden! En lördag förmiddag fixade Micke frukost och vi fick öva hos en kund som ville ha fler sorter i sina fruktträd. Vi ympade på både äppel, päron och plommon. Det som ser så lätt ut är svårast…att få rätta snittet på ympkvistarna. Vi övade på rönngrenar innan vi började med ymparna. 
Karin Ympar in i ett äppelträd. Hoppas, hoppas jag lyckades förmedla den här ”skaparlusten” vidare!
Micke ympar in på ett plommonträd som blommar men inte ger någon frukt. Då kan det behövas fler sorter som ympas in för att ge bättre pollinering. Dvs att det finns fler sorter som blommar samtidigt så bina kan flyga emellan och pollinera blommorna. Vissa sorter är självfertila men inte alla. Plommon och körsbär är knepigast att lyckas med. Jag fick tipset från Blomqvist plantskola (en väldigt duktig finsk odlare) att sätta just de ymparna i vatten några timmar innan. Här lägger Micke på ympvaxet och den silvertejpade tummen behövs för att undvika att snitta sig i tummen istället för i ympkvisten. :O
För att öka våra chanser, satte vi vita plastkassar över några av ymparna. Det bildar ett microklimat som gör att ymparna får extra bra växtkraft. När ymparna börjar veckla ut sina blad är det dags att ta bort påsarna. Välj en mulen dag! Inte så snyggt kanske…men effektivt!
I veckan ympade jag in speciella önskesorter till min kund utanför Osby. Här syns den vackra gärsgården- gjort på helt rätt sätt med stolpar av ene och inte en spik eller ståltråd i närheten! Lilian hade själv sparat fina ympkvistar men även jag hade några med mig. Här blir det `Gravensteiner´och `Citronäpple´… men `Cox orange´hade vi inte i år så det får bli vid nästa års besök på våren. Tänk att få jobba med det man tycker är så roligt – ren lycka!
I dag ska jag ympa in mina sista sorter i Allamåla. Har frilagt en apelbuske som stått under en stor rönn. Där ska det bli frukt som mognar från sensommar till vinter! Min pappa hade som regel att det går att ympa ända fram till midsommar och jag har faktiskt tyckt att det blir bäst resultat ju senare man väntar. Barken släpper bra och det är lättare att sätta ympen på plats. Så därför hoppas jag att jag har lyckats inspirera er till att våga prova – Ni hinner! Så roligt att varje helg gå sin lilla ”kolla ymp runda” och bli lycklig av alla som har börjat grönska!
Önskar er alla en fin söndag!
BM idé & trädgård Blogg 